FRAMTIDENS SKOLA – HUR SER DEN UT?

EN BRA BIT IN I FRAMTIDEN:

DAHLBOMS TORGTANKE

INGEN TIMPLAN - MÅLSTYRD
SKOLAN NATURLIG DEL AV SAMHÄLLET

TRO PÅ MÄNNISKORS INTRESSE ATT LÄRA SIG

INGEN SKOLPLIKT – I STÄLLET UNDERVISNINGSPLIKT: SKYLDIGHET FÖR FÖRÄLDRAR ATT SE TILL ATT DERAS BARN UPPNÅR MÅLEN.
FÖRÄLDRAR VÄLJER SJÄLVA VAR OCH HUR ELEVERNA SKA LÄRA SIG DET SOM KRÄVS.
VALFRIHET UNDER ANSVAR – INTE EN MÖJLIGHET ATT VÄLJA BORT SVÅRIGHETER

PEDAGOGERNA EFTERFRÅGAS – UPPLEVS INTE SOM TVÅNG

SKOLOR ERBJUDER PLATS, REDSKAP, PEDAGOGER, MATERIAL, ANDRA ELEVER

MINDRE GRUPPER! FLER PEDAGOGER?


ALLA ARBETAR I EGEN TAKT, EFTER EGEN FÖRMÅGA


NY TEKNIK SJÄLVKLAR
ALLA FAMILJER HAR/FÅR DATOR OCH INTERNETUPPKOPPLING

MEN OCKSÅ DET GRUNDLÄGGANDE HANTVERKET
ODLING
SNICKERI MATHANTERING



OM NÅGRA ÅR:

målstyrning vinner över timplan
individuella planer för hur målen ska uppnås
årskurser ointressanta
ökat föräldraansvar – beslutar om barnen ska lära sig i skolan eller någon annanstans
större anpassning till verkligheten

Världen omkring oss

OMVÄRLDSANALYS

Hans Sjöström, april 2007 – ett andra utkast
världsbild – människosyn – livsfilosofi – konsekvenser för utbildning

Några utgångspunkter, i korthet, ej färdigformulerade:

Människan behöver kunna greppa sin tillvaro, sin omvärld – barnet vidgar sin värld undan för undan, men inte hur långt som helst.
Människan behöver rötter.
Om man inte kan greppa sin omvärld, blir man stressad, vilsen, okontrollerad.
Nutidsmänniskans omvärld är alltför stor och innehållsrik. Vi hinner inte ta hand om alla intryck, ta del av allt som är möjligt. Ett oändligt ansvar vilar på den enskilda människan att kunna sätta gränser.
De system vi ingår i blir alltför stora – det blir svårt att förstå vem ska ta ansvar för olika saker. Makten utnyttjar detta och bygger system där ansvar för utförande ligger hos någon annan än den som beslutar att det ska utföras och ansvar för resurstilldelning ligger ytterligare någon annanstans.
Teknikutvecklingen går för fort för människans organ, vår hjärna är t.ex. inte konstruerad att ta emot intryck i den takt som sker idag. Genetiska förändringar, anpassning tar mycket lång tid, många, många sekler.
Arbetslivet blir alltmer specialiserat, kräver mer kunskaper. Färre och färre yrken kan utföras av unga människor, alltså måste de hållas kvar i skolan längre.
Sedan ett tjugotal år hyllas individualismen i fr.a. västerlandet tillsammans med ständiga budskap om att konsumtion och ägande är det viktigaste människor kan ägna sig åt.
Den ekonomiska makten skaffar sig alltmer raffinerade och skrupelfria metoder att styra människor.
Hela vårt ekonomiska system – marknadsekonomi, kapitalism – bygger på ökad konsumtion, ökad tillväxt, nya marknader.
När marknaderna tar slut, skapar man nya behov – mobiltelefonens tillkomst och utveckling är ett bra exempel.
Vad händer när marknaderna tar helt slut?
Jämsides med globaliseringen går tack och lov också en utveckling av lokala marknader, lokala samarbetsprojekt, inte minst på livsmedelsområdet – lokal produktion med korta transportvägar – hållbar utveckling.
Klyftan mellan fattiga och rika ökar, såväl på ett individuellt plan som på ett mellan-nationellt. Den lösning makten pekar på är att alla har möjlighet att bli rika, det beror bara på individen själv.


Konsekvenser för skola/utbildning (en början...):

Utbildnings syfte är att ge den unga generationen redskap för att kunna överleva, hantera tillvaron. Rimligtvis behöver dagens unga delvis andra redskap än våra förfäder för 100 år sedan. Dagens skola är fortfarande organiserad för att utbilda industriarbetare, som kan utföra monotona arbeten utan att knota, som kan ta order utan att tänka själva (sitt still och var tyst!). Men vår arbetsmarknad domineras inte längre av industriarbete, utan av handel och service, vilket kräver andra kompetenser. Vår läroplan innehåller andra mål för utbildningen, mål som kräver en förändrad organisation av skolan. Om utbildningen syftar till självständigt tänkande människor som kan ta eget ansvar, kan man inte använda en organisationsform som kräver att man ”sitter still och är tyst”. Detta betyder förstås inte att alla ska få göra som de vill, när och hur som helst. Hänsyn, anpassning är rimligtvis en förutsättning för att lyckas vad man än arbetar med.

Vidare är information och faktakunskap betydligt mer lättillgänglig nuförtiden. Våra barn har helt andra förkunskaper när de kommer till skolan än vi själva hade.

Vilka verktyg behöver då dagens unga?
Kunskap om teknik, inte minst informations- och kommunikationsteknik, och om hur den används på klokaste sätt.
Kunskap om vad som behövs för en hållbar utveckling för hela klotet.
Kunskap för att kunna överleva även när tekniken fallerar.
Kunskap för att kunna kommunicera även utan tekniska hjälpmedel.

Förmåga att kunna arbeta och agera tillsammans med andra människor, inte bara gå sin egen väg.
......


Skolans syfte verkar idag – kanske framför allt – vara att förvara barn och ungdomar medan föräldrarna arbetar för att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna konsumera så mycket som behövs för att känna sig lycklig, inte avvika alltför mycket.
Det skulle vara mycket lättare att anpassa skolan till elevernas utbildningsbehov om inte förvaringsaspekten (läs TIMPLANEN) fanns.

Mer om konsekvenser för utbildningen och tankar om hur skolan ska se ut i framtiden kommer....

I selen igen

Onsdag 11/4

Lättjefulla lovtillvaron har bytts ut mot skolvardagens intensitet. Hur ska jag hinna göra en omvärldsanalys mitt uppe i alla små och stora problem i jobbet? Man kan ju inte precis schemalägga elevernas bekymmer. Och så den här spännande men krävande omorganisationen...

Nåja, tack bertil och oslagbar och alvida för kommentarer.

Självklart ska vi utnyttja cybervärlden, lära oss den och hjälpa våra ungdomar att hitta rätt. Lära dem att ifrågasätta, inte bara haka på oreflekterat. Oavsett vad vi tycker om det här samhället arbetar vi i det och måste därför ha stor kunskap om hur verkligheten ser ut. Vi kan ju inte verka i en högre rymd, hur gärna vi än skulle vilja. Det är där tankarna om vem som ligger bakom förändringen, vem som håller i de ekonomiska trådarna, kommer in. Vet vi det, kan vi också i större utsträckning själva bestämma vår färdriktning. Och det är vårt ansvar som vuxna att vägleda den unga generationen.

Frans

Kursdagbok

Några veckor efter första mötet i kursen Framtidspedagog och Martin Börjessons föreläsning har jag äntligen fått klart min webbdagbok/blogg. Blev så till mig över bloggen att jag genast publicerade min längre kommentar till föreläsningen och glömde att jag tänkt inleda på ett annat sätt. En massa intressanta sajter att studera och så vardagen med alla bestyr, tankar om samhället och en radikal omorganisation av vår skola - det finns mycket att skylla på att bloggtillverkningen dröjt. Får väl se hur mycket dagbok det blir - veckobok troligare. Efter snabbtitt på andra bloggar och andra näterfarenheter misstänker jag att mitt patos kommer att rikta in sig på språket - bruk och missbruk.

Frans

Måste vi köpa hela paketet?

En kommentar till Martin Börjessons föreläsning, en föreläsning som satte igång massor av tankar. En blogkommentar kan väl vara lite ostrukturerad, den kommer att så småningom leda fram till en omvärldsanalys.
MB ställer en hel del saker på huvudet – tyvärr verkar han tillhöra den skara som när de beskriver verkligheten tror att den måste vara sådan, att det är sådan vi vill ha den. Även om jag behöver förstå ungdomars verklighet, behöver jag inte göra den till min, eller tro att den är opåverkbar.
60-talsskeptiker som jag är funderar jag genast över vem som vill att utvecklingen ska gå den väg den gör – ”utveckling” har ingen egen vilja, lika lite som ”marknaden” har det, det är människor som styr detta. Internet är inte gratis, någon står för pengarna bakom Google, Yahoo lever knappast enbart på reklampengar. Mobiltelefoner är inte ett grundläggande mänskligt behov, utan resultatet av en mycket medveten marknadsföring, där abonnenter i början fick mobiltelefonerna som bonus.
Så hur ska jag hitta det goda i utvecklingen, hur ska jag kunna sortera bort det som inte behövs? För, det finns ju på nätet en spännande gåvokultur, intressanta samarbetsprojekt och kunskapsutbyten som inte kostar.
Martins ”omvändning” av Maslows behovsteori var effektiv som medel att se vad som händer med våra barn och ungdomar. Visst tycks verkligheten mera se ut som Martin målade upp det och då inställer sig frågan: - Vad händer med barn som inte får trygghet tidigt, utan slängs ut i identitetsjakten utan att ens ha konsoliderat sin jaguppfattning? Är inte den vilsenhet vi ser ett utslag av otrygghet och oförmåga att se sammanhangen i alla intryck?
Det hierarkiska samhället ersätts av ett mer horisontellt, hävdar Martin. Underbyggnaden går åt ett håll och överbyggnaden märker det inte. Detta skulle kunna vara ett mer demokratiskt samhälle, men jag undrar. Underbyggnaden rör sig nog inte alls, eftersom alla individualister drar åt olika håll. Det är ju inte precis någon samlad arbetarklass som trampar iväg, och hela överbyggnaden är nog inte ovetande – de i toppen har hittat vägar att styra utan hela det hierarkiska mellanledet, både effektivare och billigare.
En förändrad demokrati – jo, sannolikt. På ett sätt närmare politikerna, Carl Bildts bloggande ett bra exempel, på ett sätt längre ifrån, eftersom påverkan via organisationen mer och mer försvinner. Hoppfullt är ju att det kan gå mycket snabbt att bygga upp nätverk och sprida tankar och åsikter (bara de inte är alltför omstörtande, då fastnar de väl i det världsomspännande terroristbekämpningsnätverket).
Våra mentala kartor behöver förstås uppdateras, men framför allt måste vi bli medvetna om hur de ser ut, så att vi förstår varför vi tolkar verkligheten som vi gör.
Se till att din mentala karta avslöjar de krafter som ligger bakom ”utvecklingen” och att den talar om för dig vem som vill en viss förändring.

Frans